Nu har jag gjort två hologram till. Ett som gav en reell bild, alltså att föremålet syns framför filmplåten istället för bakom. Det får man genom att vända på hologrammet och se på den från det andra hållet. Men bilden blir då också pseudoskopisk, den vänds ut och in. Har man ett föremål som är "pseudoskopiskt" från början blir det däremot en "ortoskopisk" reell bild, och det var det jag gjorde med en vit ansiktsmask. Jag klippte till den så att den fick plats på filmplåten och la den med den ihåliga sidan mot filmplåten.

Enligt min bok ska man sedan, när man ser på den, belysa den underifrån för att den inte ska behöva vara upp och ner. Men jag la istället masken upp och ner när jag gjorde hologrammet, så att man sedan kan titta på den rättvänt med belysning uppifrån, precis som för det första hologrammet jag gjorde (som alltså hade en virtuell bild). Det var svårt att känna vilken sida som var emulsionssidan och jag var väldigt osäker när jag la hologrammet i framkallningsbaljorna, det kändes som att den bytte sida mellan varje bad, så jag var lite mer försiktig än förra gången för att den inte skulle repas.

Det blev en bild, men den blev lite suddig, helst näsan som stod ut mest. Man ska helst inte ha så djupa föremål. Men tittar man länge och låter ögonen vänja sig, kan man till och med se näsborrarna.

Jag gjorde också ett vanligt reflektionshologram med virtuell bild - ett ägg i en äggkopp och en sked bredvid. Den blev verklighetstrogen, allra häftigast är skeden och äggkoppen som blänker och reflekterar ljuset olika beroende på hur man vrider på dem, precis som i verkligheten. Tyvärr blev det en liten repa och ljusfläckar, antingen av smuts på lasern eller vad jag snarare tror att det var, på linsen. Det var roligt att det fungerade, både med virtuell- och reell-bildshologram, men även om man är noggrann är det vara svårt att få bra kvalitet.